Hunger

Här om dagen fick jag en insikt och en idé. Insikten var hur sjukt det var att jag under mitt 22-åriga liv inte behövt gå hungrig en endaste dag. Att det verkligen är och har varit en självklarhet att jag kan få tag på något att stoppa i mig när magen kurrar. Helt oberoende av skördar och jaktlycka. Det finns alltid mat att köpa. Så länge man har pengar. Samtidigt som jag går och tar för givet att kunna äta mig mätt varje dag, svälter miljoner människor runt om i världen på grund av fattigdom, krig, klimatkatastrofer och dåliga skördar. I alla tider har människor varit beroende av lyckad jakt för att överleva. Det är ju fantastiskt att vi slipper dessa problem, men samtidigt kan man fråga sig; på vems bekostnad?

Jag kan lida med dem som svälter, men inte fullt ut, så länge jag inte upplevt riktig hunger!

Jag vill förstå hur det är. För att kunna lida med dem som inte har det så bra som jag. För att se hur min kropp reagerar. För att verkligen kunna sätta värde på en så vardaglig sak som mat.

Idén var helt enkelt att inte äta på ett tag. En dag eller så. Egentligen ganska fjuttigt.

Nu har det gått drygt 12 timmar sedan jag vaknade. Ungefär 27 timmar sedan min senaste måltid. Det har gått bättre än förväntat. Jag har varit glad och aktiv hela dagen. Lite frusnare, fumligare och segare än vanligt. Hungern har varierat i intensitet, men hållit sig mest i bakgrunden. Nu är jag dock väldigt hungrig!

FAKTA:
* Varje dag dör 16 000 barn i svält. (2006, Wikipedia)