Life is life (nana nanana)

Hej!
Här kommer en uppdatering från vad som händer i och utanför mitt huvud. Det verkar vara lika bra att sluta lova att bli konsekvent i det här med bloggandet. Det är så mycket annat runtomkring.



Just nu är jag i Norberg och har så varit i två veckor. Jag håller på och ta körkort, efter fem år av ovilja att följa denna trend. Jag skulle fortfarande med lätthet kunna räkna upp minst tjugo anledningar till att avstå, men jag ska låta bli. De tankarna poppar upp i mitt huvud alltför ofta ändå och jag försöker tränga undan dem för att få motivationen att räcka till. Flera gånger har jag verkligen haft en stor lust att lägga ner, men efter denna förströelse av tusenlappar, lär jag fullfölja. Jag har ju bestämt att jag ska ha det där kortet. Jag ska ha det för att jag behöver det för att kunna få många av de jobb som tilltalar mig. Jag ska ha det för att kunna bo på landet, även i framtiden. Och jag ska ha det för att slippa att vara en belastning för min omgivning. För med eller utan detta rosa kort, så måste jag åka bil ibland och då känns det sjysst att kunna bjuda tillbaka nån gång. Byta av eller skjutsa. Det där med bil känns dock ganska avlägset just nu och jag är glad att jag fortfarande känner en mycket större lust till att cykla än till att sätta mig bakom en ratt!

Idag klarade jag teoriprovet och på onsdag, ve och fasa, är det dags för uppkörningen. Min lärare har avrått mig från att köra upp vid ett par tillfällen, men jag har insisterat och lagt till fler lektioner för att ändå ha en chans. Men gissa om jag känner mig pressad!? (Svaret är ja).

Men. Jag hoppas på det bästa och förbereder mig på det sämsta.
Går det vägen ska jag fira med en stor, fet tårta från Elsa Anderssons konditori och ta första bästa buss hemåt!

I Skräddarbo närmar sig lamningen. Jag har bett tackorna knipa igen tills jag är tillbaka och de gör sitt bästa, uppenbarligen. Oj, vad jag längtar till att få uppleva våren på landet med en massa söta djurbarn, två söta människobarn och frånvaron av gråa hus och buller som jag ledsnat totalt på efter två veckors stadsvistelse.

I mitt huvud bearbetas flitigt framtidsplaner. Inget nytt därinne alltså. Fast det går framåt ändå. Jag överväger på riktigt nu. Sjuksköterska är kanske i topp. Det verkar vara ett bra yrke. Varierande och flexibelt. Och jag vill ju jobba med människor. Konkurransen består nu i huvudsak av naturguide. För jag funderar på om jag inte iallafall måste få vara ute mycket för att må bra. Och om det inte ändå finns potential för ett toppenjobb, trots min lilla skeptisism mot att jobba med turister. Hmm. Biologi och geologi är ju ämnen jag också vet intresserar mig. I övrigt är jag fortfarande också sugen på förskollärare, fritidspedagog, journalist, gymnasielärare, fotograf och biolog. Är det någon av eventuella läsare insatt i någon av ovan nämnda yrken är jag tacksam för synpunkter av alla de slag!

Var är ju nästa fråga. Örnsköldsvik tilltalar mig i nuläget rejält, tack vare sin lagoma storlek och naturnärhet. Jag undrar om man kan hitta något bättre rent objektivt, i form av svensk stad. Jag funderar också på Umeå, Östersund, Karlstad och kanskekanske Uppsala. En garanti för optimalt umgänge vore ju fantastiskt, men det värsta är ju att folk har en tendens att bo över hela landet och inte samla sig i en av de potentiella studentstäderna ovan. Tänk om man kunde flytta ihop med några av sina bästa vänner i ett kollektiv , istället för att tvingas in i en låda i stan!? Sistnämnda tilltalar mig måttligt. Förstnämnda oerhört.

Nu till vad som pågår på utsidan i mitt liv framöver, för den intresserade.
Vårplanerna lyder:
Skriva arbete och åka på träffar med friluftskursen jag läser.
Åka runt och föreläsa om Kanada-färden, närmast i Falun
Skriva bok
Mata djur och njuta i Skräddarbo

Jag börjar med att äta något.

Puss!