Flyttar norrut.

Nu börjar den. Sista veckan i Gärdal. Sista veckan som lantis och enbo. Sista veckan som ångermanlänning. Om en vecka flyttar jag till Umeå, blir stadsbo (med landet-känsla?), sambo och västerbottning. Det blir nog himla bra! Ser fram emot att kunna ta del av aktiviteter och evenemang utan massa krångel, träffa nya människor och fina vänner oftare, ha några att utbyta vardagsreflektioner med och att kunna välja precis vad jag vill läsa. Landet vill jag tillbaka till i framtiden, men just nu och ensam är inte tiden för det. Jag är dock mycket nöjd med erfarenheten. Jag vet att jag klarar att bo själv, både praktiskt, fysiskt och mentalt och jag vet att jag kan bo på landet utan bil. Precis som jag trodde.

Intresse och engagemang!

Åh, vad fint det känns! Det är lite som att jag vaknat upp ur nån slags omvärdskoma. Plötsligt känner jag mig nyfiken på vad som pågår runt omkring mig och vad som föregått det. Senaste veckorna har jag intensivt läst till en tenta i en kurs som heter "Kultur och historia i Norr". Jag har då lärt mig om samernas historia från medeltiden nånstans fram tills idag. Vilket är skrämmande och fascinerande. Jag har mer än innan insett hur mycket Sverige sopar under mattan. Både historiskt, men även idag. Att Sverige vägrar skriva på FNs konvention om urfolkens rättigheter till exempel och att svenska regeringen så sent som 1993 hittade ett kryphål i lagen som gjorde det möjligt att frånta samerna deras ensamrätt på jakt och fiske i renbeteslanden. Detta efter flera hundra år föregående övergrepp. Det gör mig förbannad och det skrämmer mig. Det skrämmer mig hur otroligt selektiv vår utbildning är. Vad vi får lära oss i skolan, men framför allt var vi inte får lära oss. Lika så vad som lyfts fram och inte lyfts fram i media.

Hur som haver. Nu är tentan avklarad och jag har haft ett par dagar, som varit lite mindre pluggintensiva. Har tyckt mig vara berättigad till lite "ledig tid". Vad har jag då använt denna lediga tid till? Jo, jag har lyssnat på en radiodokumentär om "tattarnas" (romernas/ resandefolkets) historia i Sverige, sett en dokumentärfilm om den stora "kristenpolitiska" rörelsen i USA som hjärntvättar en massa ungar, jag har lyssnat på filosofiska rummet i P1 om meningen med arbetet och hur det kommer sig att arbetet har fått en sån hög status i vårt samhälle ( att man trots allt fler stressjukdomar och att de flesta vill jobba mindre ändå i politiken hela tiden talar om att skapa mer arbete som det högsta målet). Jag har läst på Wikipedia, jag har kastat mig in i en politisk diskussion och idag fick jag för mig att läsa på om miljö- och vänsterpartiets åsikter. För att jag bara tror att jag vet vad jag sympatiserar med, för att så var fallet för flera år sen. Det var intressant. Jag har beställt Fria Tidningen.

Nu ska jag lyssna på partiledardebatten som tydligen hölls idag! :)

17 alltså

Lämnar lilla lådan för rum i Umeå. Blir nog fint!
Funderar på hur jag egentligen ska rädda världen...
Moral och magkänsla säger sitt om allt.
Det är dock lättare att säga vad man inte vill.
Ibland tänker jag att man bara borde nöja sig,
med nåt som är kul eller okej.
Att den där moralen kunde förträngas.
Det verkar ju så lätt för andra.
Det kan inte vara kul jämt och
man kan inte få allt.
Men varför nöja sig med mindre?
Jag vet ju vad jag vill åstadkomma,
relation och livsglädje och sammanhang.
Meningsfullhet.
Skillnad.
Men hur?
Hoppas 2012 blir fullsmäckat med inspiration.
Svar.
Och känslan av att vara på rätt spår!