Åter i mitt rätta element.

I sommar har det inte blivit mycket friluftsliv för min del. Inte mycket alls. Men så här på sensommaren blev det ändå en liten tur! En tredagars paddelfärd på Vänern närmare bestämt, tillsammans med Josef och Simon.


Som jag saknat det! Att färdas framåt i en dukad träkanot, känna vinden mot huden och höra ljudet då kanoten skär genom vågorna. Rytmen i paddeltagen. Bli ett med nuet. Gå iland när hungern gör sig påmind. Tända en eld på stranden. Koka soppa och skära upp brödet som man bakat i elden kvällen före. Paddla vidare. Hitta en fin lägerplats att slå upp sitt vindskydd på. Hugga lite ved och laga middag. Maten smakar aldrig så bra som ute, serverad i träkåsa! Sen sätts kaffepannan på. Det hör liksom till. Tre överkok och en glödgad björkpinne. Sen sitter man där och småpratar och mår väl tills eldkoman tar över. Mörkret sänker sig och elden falnar. Då kryper man ner i sovsäcken. Andas frisk luft och drömmer sött tills man vaknar. Inte tills väckarklockan ringer. Man följer sin egen rytm. Sin egen och naturens. Frihet!

Det var så. Lite sol och lite regn och ganska stora vågor. Perfekt! Såg en bäver också! Den kom plötsligt simmande rakt emot oss, kanske fem meter framför kanoten, dök under kanoten och simmade lugnt vidare bortåt. En prick som försvann i fjärran. Vem hade väntat sig det!?

Och nu börjar snart Sjövik igen! Ännu ett år av friluftsliv, hantverk och ledarskap! Jag längtar obeskrivligt! Snart är detta vardagslyx!