Jag vaknar varm i min egensydda sovsäck.
Inatt kan inte ha varit kallt, tänker jag.
När jag viker upp tipidörren möts jag av en vidunderlig syn.
Det har varit kallt.
Allt gräs, alla växter på marken är vita av frost.
Små, små kristaller som glimmar i solljuset.
Över sjön virvlar dimman.
Sprider det gula ljuset som är den sena soluppgången.
Träd och öar är svarta siluetter i förgrunden.
På andra sidan sjön skiftar löven färg.
Från grönt till gult till rött för att sluta i brunt och falla till marken.
Det är stilla och fridfullt.
Inga motorsågar eller instrument hörs ännu.
Bara kvittret från de sista fåglarna.
Så går jag in igen.
Tänder en liten brasa.
Kokar min gröt.
Går in i hemmet jag själv sytt.
Äter min gröt ur den kåsa som en gång var en del av en stor asp.
Som jag själv fällde.
Som jag själv täljt.
Äter gröten med äppelmos som jag kokte i helgen.
Av äpplen jag själv plockat.
Det sätt jag nu lever på ger mig sammanhang.
Får mig att uppskatta saker.
Se andra värden än de materiella.
Stärker relationen till det som finns omkring mig.
Naturen som jag är en del av.
Som vi alla är en del av.
Men som vi blivit så distansierade ifrån.
Av det sätt vi lever på.
Det som behövs är inte information.
Inte skräckpropaganda.
Inte ny teknik.
Det vi saknar är sammanhang och relation.
Vad är livskvalité?
När jag viker upp tipidörren möts jag av en vidunderlig syn.
Det har varit kallt.
Allt gräs, alla växter på marken är vita av frost.
Små, små kristaller som glimmar i solljuset.
Över sjön virvlar dimman.
Sprider det gula ljuset som är den sena soluppgången.
Träd och öar är svarta siluetter i förgrunden.
På andra sidan sjön skiftar löven färg.
Från grönt till gult till rött för att sluta i brunt och falla till marken.
Det är stilla och fridfullt.
Inga motorsågar eller instrument hörs ännu.
Bara kvittret från de sista fåglarna.
Så går jag in igen.
Tänder en liten brasa.
Kokar min gröt.
Går in i hemmet jag själv sytt.
Äter min gröt ur den kåsa som en gång var en del av en stor asp.
Som jag själv fällde.
Som jag själv täljt.
Äter gröten med äppelmos som jag kokte i helgen.
Av äpplen jag själv plockat.
Det sätt jag nu lever på ger mig sammanhang.
Får mig att uppskatta saker.
Se andra värden än de materiella.
Stärker relationen till det som finns omkring mig.
Naturen som jag är en del av.
Som vi alla är en del av.
Men som vi blivit så distansierade ifrån.
Av det sätt vi lever på.
Det som behövs är inte information.
Inte skräckpropaganda.
Inte ny teknik.
Det vi saknar är sammanhang och relation.
Vad är livskvalité?
Underbara bilder!
SvaraRaderaVädligt fint Alma Konstflygare. Fint skrivet och jättefina bilder.
SvaraRaderarelationen till naturen är jätteviktigt. har man ingen relation till den sätter man inga värden i den, och sätter man inga värden till den, tycker man inte att den är värd något, och tycker man att den inte är värd något , bryr man sig inte om vad som händer med den, och bryr man sig inte får de som bara sätte rekonomiska värden i den göra vad de vill.