Jag är tillbaka i Tranås på höstlov. En himla kontrast att lämna Sjöviksbubblan och beträda civilisationen. Men det var inte det jag tänkte skriva om idag. Inatt, kanske jag borde skriva förresten. Klockan är snart två och jag har tittat på "Män som hatar kvinnor". Shit, vilken spänning! Vilken film! Verkligen fängslande!
Vad den handlar om kan ni säkert läsa er till om ni inte sett den ännu. Fast ännu hellre - se den! Jag kan dock avslöja att ett genomgående tema är just män som hatar kvinnor. Eller snarare, människor som utför förskräckliga saker. Mord och våldtäkter och såna grejer. Moraliska dilemman. Värda att reflektera över.
En central fråga, som huvudkaraktärerna delar uppfattning om, är om man kan rå för att man blir som man blir. Har människan alltid ett fritt val? Eller är man förutbestämd ett visst öde genom sitt förflutna (determinism)? Jag tror att båda synsätten är farliga om man drar dem till sin spets.
Ser man det som att onda handlingar är tvungna att ske, därför att personen som utför dem bara är en produkt av sin bakgrund och utan val, frigör man personen från allt ansvar och det blir ett psykiskt hinder för oss att förändra vår situation. Samtidigt är det minst lika fel att säga att man alltid har ett fritt val. Att man helt och fullt väljer vem man vill vara och hur man ska handla. Så är det inte heller, tror jag. Det är självklart att ens uppväxt och erfarenheter av livet påverkar vem man blir. En pojke som ser sin far misshandla sin mor, löper helt säkert större risk att själv bli våldsam som vuxen, än en pojke som haft föräldrar som visat ömsesidig kärlek och respekt. Till exempel. Men det behöver så klart inte bara handla om negativa livserfarenheter som "går i arv". Detsamma gäller med allt. Den som levt under fattiga förhållanden som barn blir med stor sannolikhet mer sparsam (eller snål) som vuxen än en som växt upp i överflöd. Den som växt upp i ett väldigt miljömedvetet hem kommer med stor sannorlikhet leva i bättre harmoni med naturen som vuxen än den som inte har det. Och så vidare. Där med inte sagt att det inte går att ändra på. För det går! Och det är en viktig insikt att ha! En insikt som kan ge hopp och kraft i det som känns hopplöst om vi ser verkligheten som helt deterministisk.
Vi måste ha förståelse för att en människas handlingar och egenskaper är produkter av hans eller hennes förflutna, men samtidigt vara medvetna om att vi alltid har ett val! Ingen människa föds ond och ingen människa är oförmögen att bättra sig! Det är vad jag tror. Och vad jag tror att vi måste tro.
För jordens framtid och människans värdighet!
Ojojoj, ett mycket bra sätt att filosofera kring arv vs miljö. Jag har skrivit ett ganska bra arbete på gymnasiet om existensialism där jag just slår fast att man inte bara har en massa val, för omgivningen styr ju också! Jag kan ju inte "välja" att få en jättebra utbildning på Harvard om mina föräldrar inte har pengar och jag själv har dyslexi liksom... (okej, inte ett jättebra exempel, men jag är trött) Många av argumenten som du använder kan man jämföra lite med argument som folk drar religion till sin spets:
SvaraRadera"Jaha, så Gud förlåter allt, då behöver man inte ta ansvar" och motpolen "Jaha, så Gud har skapat allt med en mening, då har vi inget val, så vi behöver inte ta ansvar"
Jaja. Kramar på dej!
Ja, det är lite samma grej.
SvaraRaderaVisst styrs vi enormt av vår omgivning och av våra erfarenheter och livförhållanden. I vissa fall extremt mycket och det kan vara svårt att ändra på något eller att handla eller välja annorlunda. Men sällan omöjligt! Tror man att det går är chansen större att det faktiskt går! Det är skrämmande när vi ger upp hoppet, oavsett om det gäller oss själva, vår omgivning eller mänskligheten i stort!