Min utbildning gör mig omväxlande upprörd och inspirerad. Inte minst gör den mig ekosofi-nödig! Därför blev jag mycket glad när jag i ett kompendium om biologisk mångfald plötsligt hittade en artikel skriven av min gamla ekosofi-lärare Pia Skoglund och Linda Ellegaard Nordström, en annan trevlig ekosof och vägledare.
I artikeln skrev de om människans natur kontra kulturens påverkan. Det är de grundläggande antagandena vi gör kring faktorer som dessa som påverkar hur vi ser på problemen i världen/ naturen och även vilka lösningar vi ser. Jag uppfattar ofta min utbildning som motsägelsefull eftersom den dels utbildar oss i syfte att förmedla naturens värde och lär oss att det största hotet mot vår natur i grunden är den ekonomiska tillväxten. Samtidigt ska vi lära oss hur vi kan jobba för att gynna denna ekonomiska tillväxt, genom turismen. Bland annat. Jag ska inte gå in mer på det. Men det gör mig förrvirrad.
Jag blir också ofta vemodig av att höra människor i min omgivning säga att det är hopplöst, att det är för sent att göra något åt situationen. Att det just ligger i människans natur att vara egoistisk och girig. Att förgripa sig på naturen och andra människor. Därför, säger obehagligt många, borde vi kanske inte skaffa några barn. De förtjänar inte den här världen och det bästa vore om människan som art bara försvann.. En gång tänkte jag också så, men jag har ändrat mig. Jag vill tro på det goda i människan, på vår förmåga till anpassning och jag vill tro på det meningsfulla i människans existens. Därför blev jag glad när jag fick mig lite ekosofiska tankar till livs! Lite friska vindar och näring till min tro!
Så här (på ett ungefär) skrev Pia och Linda:
Vår kultur har en förmåga att skapa motsatsbilder. Människa- natur. Egot- helheten. Rationalitet- känsla. Tillväxt- stagnation. Och så vidare. Slutsatsen att människan skulle vara skiljd från och annorlunda än naturen kan leda till olika slutsatser. Vi kan se det som vår rätt att förgripa oss på naturen, då vi är skiljda från den och står över den. Eller så kan vi dra just slutsatsen att det är den mänskliga naturen som är hotet mot naturen. Denna "eko-fascistiska" hållning leder lätt till slutsatsen att människans blotta existens är skadlig. Att det mänskliga egot måste kontrolleras.
Men är det inte så då? Varför har vi människor annars orsakat all denna ödeläggelse av naturen, allt detta förtryck mot våra medmänniskor? Vad är det om inte den mänskliga naturen?
Kan det vara ett yttryck av kultur? Kanske är det kulturen som präglar vilka mänskliga egenskaper som tar sig uttryck och påverkar "utvecklingen" i världen? För människan kan i sig ses som ett uttryck för biologisk mångfald. Vi har en otrolig förmåga till anpassning och den så kallade mänskliga naturen tar sig uttryck i så många fler egenskaper än just egoism och girighet. Kärlek, gemenskap, empati till exempel.
Om jag ser mig omkring bland de människor jag lärt känna och mött, så är inte egoism och girighet deras mest utmärkande drag. Det finns otroligt många fina människor som har helt andra värderingar och mål i livet än de som vår kultur satt som de högsta och mest eftersträvansvärda! Problemet är kanske att det inte är dessa människor som påverkar världen mest på det plan som nu orsakar de problem som vi kan se runt omkring oss. Men kanske är det andra mänskliga egenskaper som kommer styra världen i framtiden!?
Kanske borde vi inte se motsättningen människa - natur, utan i stället se att människan och naturen strävar mot ett gemensamt mål. Biologisk mångfald gynnar oss såväl som resten av naturen. För vi är ju faktiskt en del av den. Det är kanske bara det vi måste inse. På djupet.
Jag vill kämpa för oss alla på jorden! För allas vår framtid! Heja människan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Otroligt bra resonemang! Jag kan även rekommendera en artikel som jag läste på Aftonbladet om Schyst resande ( http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article13744744.ab )
SvaraRaderaDär man framförallt i kommentarerna från enskilda personer ser väldigt många olika sätt att försvara människors beteende. Och jag fastnade framförallt för: "en semester är inte en rättighet baserad på någon annan människas förfall." och detta måste vi inse. Vad vi än gör måste vi inse att allt inte är en rättighet, vi har även skyldigheter att se vår omgivning, natur, djur, människor. Och förhoppningsvis gör vi det med just empati och kärlek.
Tack, Ellinor för att du orkar läsa och fundera! Jag läste artikeln på aftonbladet och blir lite ledsen över att det måste urarta i en diskussion där människor slänger skit på varandra. Jag tror inte alls på information som en väg till förändring. Visst behöver vi information för att veta vad som händer i världen och vilka konsekvenser våra handlingar och icke-handlingar får, men själva förändringen får inte byggas bara på människors dåliga samvete. Det blir så lätt så att människor klandrar varandra eller att företag försöker få oss att köpa deras produkter, för att lindra vårt dåliga samvete. I stället måste förändringen ske med glädje. I stället för att prata om att vi MÅSTE SÄNKA vår levnadsstandard, borde vi inspirera till ett enklare liv till exempel. Och sluta kalla det en standardsänkning. För det är det inte. Anser jag. Eller göra resereportage där man lyfter fram det positiva med "sjysst resande", så att folk själva vill sluta resa all-inclusive. Att allt inte bara är rättigheter är helt klart en viktig insikt, som många borde ta till sig! Kram :)
SvaraRaderaJa, verkligen. Skrämsel-taktik är inte heller my cup of tea, eftersom folk mer än gärna slänger skit till höger och vänster, som sagt, eftersom man inte vill kännas vid ett "problem". Däremot kanske man vill kännas vid en positiv attityd, eller ett enklare liv med fler fördelar - för alla.
SvaraRaderaStora kramar, som vanligt