Ja, nu har kylan kommit krypande. På morgonen när jag vaknar är det stadiga minus. Minusgrader, frost och dimma över åkrarna. Luften är frisk och när jag trampar kilometrarna in till stan på morgonen är jag kall på utsidan och varm inuti. Grannens kor betar i dalen på andra sidan vägen. Jag cyklar uppför backar och ner med glad musik dundrandes i öronen, medans en och annan bil svischar förbi mig på vägen. I trädens kronor har frosten smält till miljoner små, små droppar som glittrar i morgonljuset. Över Själevadsfjärden lättar dimman i stora moln och i vattenpölarna på marken avspeglas lönnarnas färger. Wow!
Min dagliga väg börjar med uppför och slutar med nerför åt båda håll. Min super-velociped är lättrampad och lättrullad och snart ska han få sig ett par dubbdäck och en rejäl lykta. Själv beväpnar jag mig med långkalsonger och mycket ylle. Så småningom får jag nog acceptera mig som bussberoende, men jag drar ut på det så länge det går! För oj vad jag uppskattar de där 45 minuterna av frisk luft och flås innan jag slår mig ner mellan trästol och skärm i skolan!
Och jag uppskattar hösten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar